söndag 22 september 2013

Hur farligt är det att vara kristen i Sverige?

I tisdags öppnade kungen årets riksmöte och statsministern avslutade sin regeringsförklaring med att meddela förändringar i regeringen. Elisabeth Svantesson utnämndes till ny arbetsmarknadsminister och gratulerades av alla oss som vet att hon är en mycket trevlig och kompetent person. Hon är också en uppskattad ledare för den kristna riksdagsgruppen.

Sedan började drevet mot henne. Vad hade hon för lik i garderoben? Var det obetalda tv-avgifter eller svart städhjälp? Nej, statsministern hade valt en kristen person att ingå i regeringen. När hon senare under dagen blev intervjuad i Aktuellt handlade inte frågorna om hennes kunskaper i nationalekonomi eller om Arbetsförmedlingen utan om aborter och samkönade äktenskap. Sedan i tisdags har alla riksmedier stämt upp i samma kör som misstänkliggör vår nya minister på grund av hennes tro. Komiskt är att drevet mot Svantesson startade efter det att så gott som alla riksdagsledamöter besökt Storkyrkans gudstjänst innan riksmötet skulle öppnas.

I Sverige har vi grundlagsstadgad åsiktsfrihet och religionsfrihet vilket vi i alla konventioner och lagar är så stolta över: ”Oberoende av kön, religion eller sexuell läggning” framhåller vi i alla sammanhang men är vi beredda att leva efter det? Det är oftast de mest liberala krafterna som går hårdast åt troende människor. Gäller inte friheten alla människor och hela livet? En kristen lesbisk tjej uttryckte samma känsla inför Pridefestivalen förra året: ”- Jag är både kristen och homosexuell men toleransen mot mig är minst när det gäller min tro”.

Jag har rest mycket och vet att kristna tillhör den mest förföljda gruppen i världen just nu. Jag trodde det gällde Mellanöstern och länder långt borta, inte att det också gäller Sverige.
Jag blir alldeles förskräckt och ber Gud sända all skyddsänglar som finns till Elisabeth under den kommande tiden.