När rädsla blir politik

Människor som själva är osäkra på sin identitet och känner otrygghet har behov av att skapa en yttre fiende. Denna hotbild skapar en falsk trygghet, en trygghet byggd på rädsla. Vi ser många utspel i media i dag där många försöker utmåla muslimer som ett stort hot. Det är uppenbart att fobier inför islam bygger på rädsla och osäkerhet inför det mindre kända, det ovana. Den trygghet jag tror på pekar inte ut andra människor som fiender. Det går inte skapa trygghet genom att stänga världen ute. Att driva en politik som bygger på att sätta likhetstecken mellan muslimer och terrorister är lika befängt som att koppla ihop kristna med Adolf Hitler.

Att åldras i Sverige

De som arbetar inom äldreomsorgen gör säkert sitt yttersta för att våra äldre skall få en så bra tillvaro som möjligt. Vad som bekymrar mig är den attityd äldre människor möts av i vårt samhälle. Jag har under loppet av några veckor träffat människor från andra kulturer som vill flytta tillbaka till sina hemländer efter det att de gått i pension. Den ena flyttar tillbaka till Peru, den andra till Afghanistan. Orsaken säger de är att ”Sverige inte är ett bra land att bli gammal i. Gamla människor är ensamma i Sverige. Hemma har vi gemenskap hela livet och man behandlar äldre med respekt”. De här påståendena får nästan mitt hjärta att gå i bitar. Jag drömmer om ett samhälle som behandlar människor med respekt och värdighet under hela livet och där människor i olika åldrar möts och byter erfarenheter.

Att åldras med värdighet betyder för mig att få god omvårdnad, meningsfull sysselsättning, kunna hålla sig fräsch och snygg, äta god hemlagad mat, att ha tillgång till umgänge och ett socialt liv så länge som möjligt.

Men att bli äldre handlar inte bara om att behöva vård och omsorg utan det handlar också om det friska åldrandet. Äldre människor är en resurs att ta tillvara. Bara för att man fyllt 65 år skall man inte förbises i olika sammanhang i samhällsbygget. Tillsammans kan vi skapa ett fungerande samspel mellan generationerna.

Vem skall i framtiden undervisa barnen?

En del inlägg i den aktuella skoldebatten har handlat om att man skall fokusera på eleverna istället för på lärarna. Jag förstår inte hur man kan skilja bort lärarna från debatten om elevers utveckling och prestationer. Skolan är naturligtvis inte till för att lärare skall ha ett jobb utan för att unga människor skall få den bästa möjliga utbildning för de skattekronor vi väljer att satsa på skolan. Den viktigaste framgångsfaktorn för att eleverna skall lyckas i skolan är att de undervisas av kompetenta lärare. Det betyder att vi politiker måste skapa en situation där många duktiga människor vill bli lärare. Detta låter sig inte göras genom att ständigt försämra lärares arbetsvillkor. Det senaste utspelet att lärare skall arbeta 40-timmarsvecka året runt är bara ett exempel. Att jobba kl. 8-17 varje dag fungerar inte i praktiken. Lärare jobbar mer än så. Kvällar går till samtal med föräldrar, utvecklingssamtal och föräldramöten. Rättning av skrivningar sker i hemmet eftersom lärare varken har eget arbetsrum eller dator. Den lilla fördel lärare har genom att kunna styra tio timmar i veckan, så kallad förtroendetid, är nödvändig för att yrket skall fungera. Problemet är inte bara att våra duktigaste studenter inte väljer att bli lärare utan också att de skickliga pedagoger vi har idag i grundskolan flyr yrket. De ser sig om efter en arbetsplats där cheferna har förtroende för sin anställda, där lönerna är högre och där man uppskattar sin personal. Skoldebatten gäller allas vår framtid. Barnen är vår framtid och de måste undervisas av kompetenta lärare. Låt oss se till att stimulera många duktiga unga människor att välja läraryrket.

Bosättningar leder inte till fred

Fredsförhandlingarna som skulle inledas inom kort mellan israeler och palestiner har havererat redan innan de börjat när Israel igår annonserade att de tänker bygga 1600 nya bosättningar i östra Jerusalem. Skönt att t.o.m. USA reagerar denna gång. Hur länge skall dessa övergrepp och brott mot mänskliga rättigheter fortgå innan omvärlden sätter stopp? Ingen vågar kritisera Israel med risk för att att kallas antisemit. Det vore bra om vi kunde benämna saker vid dess rätta namn. Att vara antisemit är att vara emot judar. Att bygga bosättningar på ockuperad mark är brott mot folkrätten.

En karriär som kriminell

5000 ungdomar är på väg in i kriminalitet rapporterades igår. Som lärare kan man identifiera dessa individer dagligen. Redan förskolepersonal kan identifiera barn i riskzonen. Det är frustrerande att de lämnas åt sitt öde och det måste till krafttag för att lösa problemet. Samhällets olika myndigheter måste organisera sitt arbete kring dessa ungdomar
samt ge familjerna allt stöd för att få ungdomarna in på ett nytt spår i livet. Det finns många människoliv att rädda och samhällekonomiska vinster att göra.

Hundar som heter Muhammed

Att försvara yttrandefrihet och demokrati är en självklarhet. Det känns dock barnsligt att vissa människor provocerar och kränker andra människor för att se var gränserna för yttrandefriheten går. Att känna ett oerhört starkt behov av att göra en rondellhund av Muhammed, som enlig muslimsk sed inte alls skall avbildas, är omdömeslöst. Det liknar en del av de hormonstinna 15-åringar jag har i skolan på dagarna. De testar gränserna för vad som är tillåtet innan vi lärare reagerar. Det är mycket som enligt lag är tillåtet men som vi avstår från för att det skadar andra människor.

Klåfingriga politiker

Kristdemokraterna anser att familjen är samhällets viktigaste byggsten men tyvärr är striden om familjernas frihet ännu inte vunnen. De senaste veckorna har vi sett många exempel på politiska utspel som går ut på att minska familjernas frihet. Olika politiska partier bjuder över varandra i sin iver att ytterligare utöka tvångsfördelningen av föräldraförsäkringen. Med vilket rätt kan politiker hävda att de skall bestämma hur mycket eller lite en mamma eller pappa får vara med sitt barn? Detta är en klåfingrighet utan motstycke. Det är inte politikers uppgift att avgöra saker som bäst beslutas hemma runt köksbordet. Familjerna måste få makt över sin egen vardag och då blir politikernas uppgift att stödja människor och familjer, inte att diktera villkoren.

Annika Eclund (KD)

Riksdagskandidat Skaraborg