"Varför har inte barn så bra som de har det"

Det skall bli mycket intressant att ikväll titta på Uppdrag Granskning om barnfattigdom. Att barn lever i fattigdom är något som måste tas på största allvar men vi är många som vet att en del organisationer trixar med siffror. Sanningen är att barnfattigdomen har minskat under senare år. Det stora problemet idag är inte att barn lever i materiell misär utan att de trots att de har det mesta de kan önska sig ökar den psykiska ohälsan. Eller som Göran Hägglund sa i dagens partiledardebatt "-Varför har inte våra barn det så bra som de har det". Som kristdemokrat vill jag naturligtvis hävda att en del av orsaken ligger i att vi vuxna inte finns i barnens närhet tillräckligt länge. Barnen får inte knyta an till sina föräldrar i tillräcklig omfattning och  många föräldar tror sig inte om att kunna ta hand om sina barn själva. Dessutom skall föräldrar idag göra allt samtidigt; karriär, fostra barn, bygga om huset och ha det perfekta utseendet. Barn tar tid och måste få tid tillsammans med sina föräldrar för att kunna utvecklas till harmoniska människor. I Sverige framställs det ofta som en fälla om man stannar hemma med sina barn mer än ett år. Fälla för vem säger jag?

Nyheter byggda på ryktesspridning på facebook

Media och journalister har ett enormt viktigt uppdrag i att granska makten och att ge oss saklig och välgrundad information om vad som händer runt om i världen. Den nyhetsrapportering som skedde i samband med att tjugo barn och sex vuxna brutalt mördades i en av de värsta skolmassakrerna någonsin i USA var inte okey. I hopp om att vara först med nyheten fullständigt överöstes vi med ren felaktig information byggd på ryktesspridning på facebook. Först påstods att förövarens mor jobbade på skolan vilket var felaktigt. Därefter fick vi se bild och namn på förövaren som senare visade sig vara brodern till mördaren. Om jag var journalist eller ansvarig utgivare skulle jag sätta en ära i att jobba seriöst och med välgrundade källor och material. Detta för att skapa förtroende för hela media-branschen. Tänk bara på vilka följder det kan få för den enskilde om man blir utpekad som mördare. Är ryktet igång så är man maktlös.

Att leva livet-hela livet

Ett värdigt åldrande innebär för mig att få god omvårdnad, meningsfull sysselsättning, kunna hålla mig fräsch och snygg, äta god hemlagad mat och ha tillgång till umgänge och ett socialt liv. Jag vill få möjlighet att att leva ett aktivt och meningsfullt liv ända till slutet. I år har jag därför motionerat i Sveriges riksdag om Kultur i äldreomsorgen. Alla har rätt till kultur. Men av olika skäl kan äldre ha svårt att ta del av och att själva skapa kultur. Flera undersökningar och studier bekräftar kulturens betydelse för hälsa och rehabilitering. Att använda konst och kultur som komplement till traditionella behandlingsmetoder blir allt mer accepterat inom vård-, omsorgs- och folkhälsoarbete. För mig handlar det om att få åldras med värdighet.

Förtal och kränkningar är missbruk

Vi lever i en demokrati med rättigheter att säga vad vi vill, skriva vad vi vill, mötas och utöva vilken religion vi vill. Efter att ha rest i både Kina och Afghanistan under hösten vet jag att detta inte är en självklarhet för många människor på vår jord. Att leva i en demokrati innebär också att man har skyldigheter, att respektera andra människor och deras uppfattningar även om de strider mot min egen inre övertygelse. Enligt yttrandefrihetsförordningen har kulturskapare rätt att hävda att statsminister Palme varit pedofil och begått sexbrott, att avbilda Muhammed med en bomb i turbanen och att avbilda drottningen med en skurborste där hon tvättar bort nazistsymboler. Men måste man göra allt som man får göra? I det första fallet är det allvarligt att man framställer en avliden före detta statsminister som kriminell utan att den som påstår det behöver ställas till svars för anklagelserna. Regissören kommer undan med att säga att det är fiktion trots att han använder både citat och direkta scener ur Palmes liv. Om vi inte är mer rädda om de demokratiska rättigheter vi har kommer det med all säkerhet krav på inskränkningar av densamma. Låt oss respektera att vissa saker också är heliga för andra människor. Om vi missbrukar de rättigheter vi har enligt konstitutionen genom att kränka andra människor kommer demokratin snart att vara hotad.

Samhället är större än staten

Dagens ledare i Svenska Dagbladet har rubriken "Civilsamhället organiserar man inte". Sociologer brukar beskriva civilsamhället som de frivilliga gemenskaper där familj, släkt, vänner och grannar ingår. Artikelförfattaren i dagens tidning påpekar att det sannolikt är KD:s förtjänst att det civila samhället överhuvud taget får plats i framtidskommissionens diskussioner. För att beskriva vikten av ett starkt civilsamhälle och som ett bevis på att mäniskor felaktigt tror att samhället  är lika med staten berättade Hägglund följande historia på vårt gruppmöte i tisdags: "Vi nåddes i veckan av den glada nyheten att den försvunna nioåriga flickan var återfunnen oskadd. Det var den frivilliga sammanslutningen Missing people som hade funnit henne. När en man ur Mission people intervjuades i TV fick han av reportern frågan: Borde inte samhället ställt upp mer?" Det var ju just samhället som ställt upp! Det visar bara att vi svenskar tror att samhället är synonymt med staten.

Fyra dygn i ett av världens farligaste och fattigaste länder

Jag har tillbringat fyra dygn i ett av världens fattigaste och farligaste länder. Vilket liv! Jag har rest mycket tidigare i mitt liv på platser som många av säkerhetsskäl inte skulle vilja resa såsom Västbanken och Gaza men jag har aldrig varit med om något liknande. Vi har levt i en bunker. Hela livet handlar om säkerhet, det är verkligen en heltidssysselsättning Vi får inte röra oss på gatorna utan ringer på chaufför när vi vill bli hämtade. Vi skriver vår signatur varje gång vi lämnar vår compound och signar in oss när vi återvänder. Bilen vi färdas i undersöks efter bomber varje gång vi återvänder och chauffören kroppsvisiteras. Hela tiden får vi höra ” i händelse av attack…..”! Ambassadpersonalen som vi träffat flera kvällar vågar aldrig gå ut utan skottsäkra västar och de färdas i pansarbilar. Igår försökte jag arrangera ett besök på en skola men det fanns absolut ingen möjlighet då det skulle behövts ansökas om minst en månad i förväg för att få alla nödvändiga tillstånd.  Mitt i allt detta lever underbara människor, människor som du och jag som försöker få sina liv att fungera. Jag tror att fler saker förenar oss människor än vad som skiljer oss åt.  Människorna här är gästfria, vänliga och vill nog inget hellre än att få leva i fred och harmoni. En av kvällarna fick vi tillfälle att uppmärksamma Sima Samar, årets pristagare av Right Livelihood Award. Hon kommer till Stockholm i december för att mottaga priset. Hon startade sitt tacktal med att säga ”- det är underbart att ni får ett annat ansikte att titta på från Afghanistan som inte handlar om krig”.

 

Svenska Afghanistankommittén 30 år

Svenska Afghanistankommittén har firat 30 års jubileum under tiden vi varit i Afghanistan. Vi har också fått bo på deras compound och skyddats av deras säkerhetstjänst. Kommittén har tusentals anställda i Aghanistan och dagen till ära hade många slutit upp både från Sverige och Afghanistan till den stora festen. Stora partytält inredda på hundratals äkta mattor på golvet och stora pampiga soffor att sitta i var en ny men gemytlig erfarenhet, afghansk catering! Efter lång inledning med sång från Koranen sjöngs nationalsången och därefter ett långt tal om säkerhetsförsskrifter….”i händelse av attack”! Samtidigt surrade otaliga militärhelikoptrar över våra huvuden. Lasse Bengtsson (TV4 ni vet) som varit informationsansvarig på SAK under de senaste åren hade producerat en film som visades och som skildrar SAK:s 30 år i Afghanistan. Tal hölls av Anders Fänge (tidigare SAK direktor), Andreas Stefansson (ny SAK direktor) och Lotta Hedström (ordf SAK). Anders Fänge ville ge en medalj till den verksamhet som haft allra störst betydelse för landets utveckling genom SAK:s försorg. Han gav det till skola/utbildning. Detta värmer mitt hjärta då jag både är lärare, jobbar nu med utbildning på politisk nivå men framför allt under tio år jobbat på en skola i Skövde, Helenaskolan, som har ett mångårigt vänskoleprojekt med SAK. Genom dagsverke och en årlig återkommande Afghanistanvecka samlar eleverna in mellan 60 000-70 000 kr per år som hjälper till att driva flickskolor i norra Afghanistan genom SAK:s försorg. Kollegorna Eva Olsson och Per Klarin på Helenskolan i Skövde skall ha all heder av att de år ut och år in jobbat med detta. De fick också applåder i Kabul när jag fick tillfälle att berätta om min gamla skola. SAK finansieras till 60 % av SIDA. Afghanistan är nu ett Sveriges största biståndsland. Det bekymrar mig dock att jag efter samtal på ambassaden i går kväll förstår att personalen där tycker att biståndet är för stort i förhållande till den organisation som finns för att administrera det hela. Det finns t.ex. endast tre anställda på ambassaden som skall följa upp olika projekt.