Välja hela livet

I ett mänskligare Sverige bemöts alla äldre med respekt. För mig är det självklart att man inte slutar att ha personliga önskemål bara för att man blir äldre. Därför vill Kristdemokraterna att äldre ska få bestämma mer om hur de vill bo och hur omsorgen ska se ut. Rätt medicin och mat av god kvalité är naturligtvis väldigt viktigt men även en pratstund eller en promenad kan betyda väldigt mycket. KD anser att alla kommuner ska införa en värdighetsgaranti som tydligt anger vad man kan förvänta sig. Vi vill också att alla par ska få fortsätta att bo tillsammans även om deras behov av vård ser olika ut. Vi vill också samla all vård och omsorg för äldre på ett och samma ställe. Det tror vi skulle underlätta för många. Vi vill också att pensionärer ska få större skattesänkningar och att den som vill trappa ner från jobbet lite tidigare eller jobba kvar längre ska få göra det. Hos äldre finns massor med kompetens som många gånger inte tas tillvara.

Nyanser efterlyses i skoldebatten

Det är bra att Jan Björklund (Fp) lyft in skolfrågan i den politiska debatten på allvar. Ordning och reda i skolan är en förutsättning för att barn skall känna sig trygga och därmed kunna lära sig något. Debatten om skolan har dock blivit något förenklad. Det finns många saker som inte diskuteras. Jag har några konkreta saker som jag skulle vilja att skoldebatten också handlade om:

Barn är olika och har olika förutsättningar vilket skolan måste ta hänsyn till. Då hjälper det inte att ta fram piskan och forcera fram nya dokument som talar om vad eleven inte kan utan här behövs resurser i form av specialpedagogisk kompetens. Specialpedagogerna skall både handleda klassläraren och anpassa pedagogiken till barn med speciella behov. Att skolan har kompetent, engagerad personal är den allra viktigaste faktorn om man vill att eleverna skall lyckas. Därför måste det finnas krav på att lärare är behöriga i de ämnen de undervisar i och en lärarlegitimation skulle garantera att det inte kvackas i svensk skola. Antal elever som den undervisande läraren har ansvar för är också av stor betydelse för elevernas resultat och ökad kvalité i skolan får vi om de bästa studenterna i Sverige väljer lärarutbildningen. Viktigt är också att i tid fånga upp de elever som mår dåligt eller inte har trygga hemförhållanden. Alla elever skall garanteras samtal med utbildad elevvårdspersonal och ett nära samarbete skall finnas mellan skola och socialtjänst kring elever i behov av särskilt stöd och för de barn som befinner sig i riskzon.

Det som bekymrar mig mest är den brist på respekt som vissa elever visar både mot varandra och mot personal. Skolan ska ha en tydlig värdegrund som baseras på respekt för att människor är olika, men lika mycket värda. Jag skulle vilja se livskunskap på schemat där vi lärare får tid att tala om värderingar och där det blir klart vilket språkbruk vi inte accepterar i skolan. Nolltolerans mot mobbning skall framgå i både dokument och ämnet livskunskap men framförallt i praktiken. Skolan är barnens arbetsplats. De förtjänar att behandlas med respekt men också att vistas i trivsamma lokaler, få äta god mat och att de har lärare som har tid för en pratstund. Skolan går inte att förbättra bara genom att införa betyg tidigare eller att tvinga lärare att skriva ännu fler dokument än de redan gör. Debatten borde handla om hur skolan ser ut i verkligheten.

Med magen i vädret

Under sommaren som gått har jag sett många magar i vädret. Det vill säga många leende kvinnor som inom kort skall föda, en händelse större än allt annat man kan vara med om. Det jag funderar över är om de kommer se lika lyckliga ut om 12-18 månader. Då förväntas vi föräldrar lämna ifrån oss vår avkomma till samhällsapparaten. Då skall babyn lämnas över till pedagogisk personal inom förskolan eftersom mamma eller pappa måste jobba.

Låt mig först av allt säga att jag inte på något sätt är emot förskolan. Personalen på förskolan gör ett fantastiskt bra och tålmodigt jobb och så gott som alla barn får idag en god verksamhet genom förskolan. Det jag vänder mig emot är att de föräldrar och barn som inte mår bra av att skiljas åt efter 12-18 månader inte har något annat val idag.

Det finns ingen 12 månaders baby som har behov av att vara på ”dagis”. Barnet behöver sina föräldrar för att knyta an, skapa tillit och att utvecklas till trygga individer. Nej, här är det istället de vuxnas behov som står i centrum, vuxna skall jobba och då löser kommunen det genom stora subventioner till barnomsorgsplatser, närmare bestämt 85 000 kr per barn och år. Vi Kristdemokraterna vill att de föräldrar som vill vara hemma längre med sina barn ska ha möjlighet att vara det. Det är inte mer än rätt att de föräldrar som väljer att vara hemma med sina barn får en lite del av den kakan som en förskoleplats subventioneras med. Vi vill höja vårdnadsbidraget till 6000 kr för barn mellan 1-3 år. Det skapar en mänskligare Sverige.

200 våldtagna kvinnor

Igår raporterade Dagens Eko om att 200 kvinnor i östra Konga-Kingshasa våldtagits av Hutu-milisen från Rwanda. Varje kvinna våldtogs upp till sex gånger medan deras barn och söner fick titta på. När jag sedan satte på nyheterna för att få veta mer om detta fruktansvärda illdåd fanns det inte med i nyheterna alls. Text-Tv hade istället nyheter om att Tiger och Elin skiljer sin samt att det väntades ett regnoväder över VästSverige. Den förskräckliga nyheten om kvinnorna i Kongo filtrerades alltså bort. Beror det på att vi inte orkar ta in det som sker eller är det så att vi själva inte har några större intressen i Afrika? Annat är det med de oljerika staterna i öst, där måste västvärlden ha en stor instatsstyrka för att "bygga upp demokratin". Det är dags för omvärlden att reagera! Känns hoppfullt att vi nu har en kompetent kvinna, Margot Wallström, som har till uppgift att uppmärksamma alla de sexuella våldshandlingar som sker mot kvinnor i krigssituationer.

Bistånd som dödar

Katastroferna i världen avlöser varandra. Indonesien, Haiti och nu Pakistan. Det som får de små barnen att stå emot infektioner och överleva i de översvämningsdrabbade områden i Pakistan är att de ammas så länge som möjligt. Ändå ser människor sitt tillfälle att tjäna pengar på andras katastrofer och lidande. Företag erbjuder artificiella produkter i form av olika mjölkersättning som bistånd till barnen. Dessa mjölkpulver blandas sedan ut med smutsigt vatten och barnen går en säker död till mötes. Unicef har arbetat mot detta beteende i många år men säger i en kommentar att "detta är en industri". Tala om dålig affärsmoral.

Tillsammans från vaggan till graven

Jag har en vision om att vara med och skapa en familjepolitik för hela livet. Nu kommer skarpa förslag från Kristdemokraterna för att barnen skall få den tid och det stöd de behöver av sina föräldrar. Vi vill höja nivån på vårdnadbidraget till 6000:- för barn mellan 1-3 år. Vi vill att föräldrar skall kunna vara hemma samtidigt med barnen om det finns behov av det vid vissa tillfällen. Vi vill också att man skall kunna utnyttja föräldraförsäkringen tills dess att barnen är 18 år, även tonåringar har behov där vuxnas ramar och kramar behövs. För Kristdemokraterna har det dessutom länge varit en hjärtefråga att införa en frivillig och generell graviditetspeng den sista månaden i graviditeten. De kvinnor som behöver ta det lugnare ska kunna erhålla ekonomisk ersättning beräknad på samma vis som tillfällig föräldrapenning. Nu återstår bara att jobba fram förslag för att också ha tid för sina äldre föräldrar när de behöver sina barn för sjuhusbesök och service. Kanske ett skatteavdrag för all typ av anhörigvård som man kan styrka är den bästa lösningen.

Fiskoljor sätter press på barnen

Igår presenterade Aktuellt, den i och för sig positiva nyheten, att handeln går riktigt bra inför den stundande skolstarten. Föräldrar köper idrottskäder, räknedosor, ryggsäckar och kläder till sina barn som aldrig förr. Det som säljer bäst är fiskoljor, omega 3 och andra preparat för att de anses göra barnen smartare. Vad är det för samhälle vi vill ha egentligen? Är det så att det är föräldrarna som sätter press på barnen och jämför sina egna barn med vänner och bekantas barn. Barn är, liksom vi vuxna, olika och alla behövs för att göra samhällsbygget komplett. Får barn överhuvudtaget idag veta är de är älskade precis som de är oavsett om de har de senaste gympakläderna eller ej eller om de har ett högt IQ? Jag känner många med högt IQ men som inte fungerar särskilt bra som medmänniskor.