Min första vecka som Riksdagskvinna

Väljarna har nu fullgjort sin rättighet och skyldighet genom att rösta fram dem som skall representera Sverige i riksdagen. Valresultatet innebär att vårt land kommer att styras av en minoritetsregering vilket kommer att ställa stora krav på ett aktivt arbete i riksdagens utskott. En spännande mandatperiod ligger framför oss som blivit valda och det uppkomna läget ställer höga krav på ansvarstagande från alla partier.

För mig personligen har den gångna veckan varit minst sagt omtumlande. Inom loppet av en vecka förändrades livet på många sätt. Efter det att fyra års tjänstledighet beviljades från mitt lärarjobb styrdes kosan mot Stockholm. Första dagens upprop blev en fyratimmars samhällskunskapslektion då två slutna omröstningar skulle äga rum för att välja talman. En ovanlig situation enligt dem som varit med ett tag men en situation som säkert kommer att uppstå flera gånger de kommande åren.

Riksmötets öppnande blev desto festligare men grumlades av Sverigedemokraternas agerande under gudstjänsten i Storkyrkan. När biskopen valde att i sin predikan tala om människors lika värde reste sig hela partiet upp och bokstavligen marscherar ut ur kyrkan. En ilning gick genom hela min kropp och tårarna var inte långt bort. Jag hörde ekot av marscherande militärer i kängor från 1940-tal. Eftersom det blåser kyliga vindar i Sverige just nu är det en tröst att kyrkan vågar ta ställning mot främlingsfientlighet och rasism. Många menar att man inte skall blanda ihop kyrka och politik men om inte kyrkan får stå upp för alla människors lika värde har den knappast något berättigande.

Nu går vi en ny vecka till mötes där budgeten skall klubbas och där vi Kristdemokrater fått gehör för många av våra förslag för en bättre och tillgängligare sjukvård, en värdig äldreomsorg och en stark familjepolitik. Områden som angår oss alla och där nya reformer kommer att skapa ett mänskligare Sverige.

Jag är oerhört stolt och glad över att få representera Skaraborg under fyra år framöver. Att först få förtroendet av partiet att toppa riksdagslistan och sedan dessutom bli personvald stärker mig i mitt uppdrag och jag lovar att göra mitt allra bästa för att förvalta det förtroende jag fått.

Sluta tafsa på min familj

Färska undersökningar visar att svenska folket säger nej till ökad kvotering av föräldraförsäkringen. Av de tillfrågade är det endast åtta procent som anser att riksdagen ska besluta om detta medan en stor majoritet alltså svarar att föräldrarna själva ska få bestämma. Trots detta driver vänsterpartierna kravet på tvångsfördelning hårt. Hur tänker sig vänstern att egna företagare, lantbrukare inkluderade, att man skall kunna överlåta en tredjedel av dagarna till sin partner? Resultatet av vänsterns politik blir att barnen kommer börja förskolan ännu tidigare än idag och att föräldradagarna därmed fryser inne.
För att betona att båda föräldrarna är viktiga för sitt barn har föräldrarna redan idag laglig rätt att ta ut hälften var av föräldradagarna. Det finns ingen som kan tvinga dem att överlåta dagar till varandra. Detta blir istället en överenskommelse mellan föräldrarna och de kommer tillsammans fram till en lösning som passar familjens situation bäst. Ytterst handlar frågan om politikens gränser. Frågan är hur långt man kan reglera människors vardagsliv för att de ska bete sig på ett sådant sätt som bestämmande politiker önskar. Att tvångsfördela föräldraförsäkringen är att gå över gränsen. Ska politiker och elit styra med sina ideologiska hårdhandskar, eller ska vuxna människor anses myndiga att själva bestämma? I ett mänskligare Sverige får familjerna bestämma mer.

Alla som kan ska få jobba.

Arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning är nästan dubbelt så hög som den är bland befolkningen i övrigt. Oavsett om det varit hög- eller lågkonjunktur eller vem som suttit vid makten har utanförskapet för denna grupp varit stort.

Vi Kristdemokrater har under de senaste fyra åren arbetat aktivt för att bryta denna utveckling. Vi har bland annat satsat sammanlagt 2,4 miljarder på att öka resurser för lönebidrag och anställningar vid Samhall. Ett särskilt nystartsjobb har också införts, vilket varit framgångsrikt. 23 procent av alla nystartsjobb har gått till personer med funktionsnedsättning.

Nu tar vi nästa steg för att förbättra arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. Tillsammans med våra Alliansvänner går vi till val på att höja taket i det särskilda anställningsstödet som riktas till personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Vi kristdemokrater vill utöver detta att Sveriges kommuner, landsting och statliga myndigheter tar ett större ansvar och upptäcker det som företag som ICA och MAX redan har gjort; att tillvarata den potential som personer med funktionsnedsättning utgör. Offentliga sektorn ska därför tillsammans anställa 10 000 personer med funktionsnedsättning. Det tror vi kristdemokrater är ett viktigt steg mot ett mänskligare Sverige.

Välja hela livet

I ett mänskligare Sverige bemöts alla äldre med respekt. För mig är det självklart att man inte slutar att ha personliga önskemål bara för att man blir äldre. Därför vill Kristdemokraterna att äldre ska få bestämma mer om hur de vill bo och hur omsorgen ska se ut. Rätt medicin och mat av god kvalité är naturligtvis väldigt viktigt men även en pratstund eller en promenad kan betyda väldigt mycket. KD anser att alla kommuner ska införa en värdighetsgaranti som tydligt anger vad man kan förvänta sig. Vi vill också att alla par ska få fortsätta att bo tillsammans även om deras behov av vård ser olika ut. Vi vill också samla all vård och omsorg för äldre på ett och samma ställe. Det tror vi skulle underlätta för många. Vi vill också att pensionärer ska få större skattesänkningar och att den som vill trappa ner från jobbet lite tidigare eller jobba kvar längre ska få göra det. Hos äldre finns massor med kompetens som många gånger inte tas tillvara.

Nyanser efterlyses i skoldebatten

Det är bra att Jan Björklund (Fp) lyft in skolfrågan i den politiska debatten på allvar. Ordning och reda i skolan är en förutsättning för att barn skall känna sig trygga och därmed kunna lära sig något. Debatten om skolan har dock blivit något förenklad. Det finns många saker som inte diskuteras. Jag har några konkreta saker som jag skulle vilja att skoldebatten också handlade om:

Barn är olika och har olika förutsättningar vilket skolan måste ta hänsyn till. Då hjälper det inte att ta fram piskan och forcera fram nya dokument som talar om vad eleven inte kan utan här behövs resurser i form av specialpedagogisk kompetens. Specialpedagogerna skall både handleda klassläraren och anpassa pedagogiken till barn med speciella behov. Att skolan har kompetent, engagerad personal är den allra viktigaste faktorn om man vill att eleverna skall lyckas. Därför måste det finnas krav på att lärare är behöriga i de ämnen de undervisar i och en lärarlegitimation skulle garantera att det inte kvackas i svensk skola. Antal elever som den undervisande läraren har ansvar för är också av stor betydelse för elevernas resultat och ökad kvalité i skolan får vi om de bästa studenterna i Sverige väljer lärarutbildningen. Viktigt är också att i tid fånga upp de elever som mår dåligt eller inte har trygga hemförhållanden. Alla elever skall garanteras samtal med utbildad elevvårdspersonal och ett nära samarbete skall finnas mellan skola och socialtjänst kring elever i behov av särskilt stöd och för de barn som befinner sig i riskzon.

Det som bekymrar mig mest är den brist på respekt som vissa elever visar både mot varandra och mot personal. Skolan ska ha en tydlig värdegrund som baseras på respekt för att människor är olika, men lika mycket värda. Jag skulle vilja se livskunskap på schemat där vi lärare får tid att tala om värderingar och där det blir klart vilket språkbruk vi inte accepterar i skolan. Nolltolerans mot mobbning skall framgå i både dokument och ämnet livskunskap men framförallt i praktiken. Skolan är barnens arbetsplats. De förtjänar att behandlas med respekt men också att vistas i trivsamma lokaler, få äta god mat och att de har lärare som har tid för en pratstund. Skolan går inte att förbättra bara genom att införa betyg tidigare eller att tvinga lärare att skriva ännu fler dokument än de redan gör. Debatten borde handla om hur skolan ser ut i verkligheten.

Med magen i vädret

Under sommaren som gått har jag sett många magar i vädret. Det vill säga många leende kvinnor som inom kort skall föda, en händelse större än allt annat man kan vara med om. Det jag funderar över är om de kommer se lika lyckliga ut om 12-18 månader. Då förväntas vi föräldrar lämna ifrån oss vår avkomma till samhällsapparaten. Då skall babyn lämnas över till pedagogisk personal inom förskolan eftersom mamma eller pappa måste jobba.

Låt mig först av allt säga att jag inte på något sätt är emot förskolan. Personalen på förskolan gör ett fantastiskt bra och tålmodigt jobb och så gott som alla barn får idag en god verksamhet genom förskolan. Det jag vänder mig emot är att de föräldrar och barn som inte mår bra av att skiljas åt efter 12-18 månader inte har något annat val idag.

Det finns ingen 12 månaders baby som har behov av att vara på ”dagis”. Barnet behöver sina föräldrar för att knyta an, skapa tillit och att utvecklas till trygga individer. Nej, här är det istället de vuxnas behov som står i centrum, vuxna skall jobba och då löser kommunen det genom stora subventioner till barnomsorgsplatser, närmare bestämt 85 000 kr per barn och år. Vi Kristdemokraterna vill att de föräldrar som vill vara hemma längre med sina barn ska ha möjlighet att vara det. Det är inte mer än rätt att de föräldrar som väljer att vara hemma med sina barn får en lite del av den kakan som en förskoleplats subventioneras med. Vi vill höja vårdnadsbidraget till 6000 kr för barn mellan 1-3 år. Det skapar en mänskligare Sverige.

200 våldtagna kvinnor

Igår raporterade Dagens Eko om att 200 kvinnor i östra Konga-Kingshasa våldtagits av Hutu-milisen från Rwanda. Varje kvinna våldtogs upp till sex gånger medan deras barn och söner fick titta på. När jag sedan satte på nyheterna för att få veta mer om detta fruktansvärda illdåd fanns det inte med i nyheterna alls. Text-Tv hade istället nyheter om att Tiger och Elin skiljer sin samt att det väntades ett regnoväder över VästSverige. Den förskräckliga nyheten om kvinnorna i Kongo filtrerades alltså bort. Beror det på att vi inte orkar ta in det som sker eller är det så att vi själva inte har några större intressen i Afrika? Annat är det med de oljerika staterna i öst, där måste västvärlden ha en stor instatsstyrka för att "bygga upp demokratin". Det är dags för omvärlden att reagera! Känns hoppfullt att vi nu har en kompetent kvinna, Margot Wallström, som har till uppgift att uppmärksamma alla de sexuella våldshandlingar som sker mot kvinnor i krigssituationer.