Svårt att möta tiggarnas blick i ett soldränkt Stockholm

Stockholm är så gränslöst vacker just. Strålande sol glittrar mellan fjärdarna. Uteserveringarna är fulla av glada festande människor...eller stopp och belägg!!! Jag har gått Drottninggatan fram och tillbaka ett par gånger under dagen och gatorna är fulla av tiggare. Handikappade, gravida, gamla och unga människor med en pappersmugg i handen ber om pengar. Hur ska man se på detta? Oavsett om tiggeriet är organiserat så är det väl ingen människa som skulle välja detta liv om man hade ett alternativ. Jag ger dem inga pengar för jag vet att detta inte kommer att hjälpa dem i längden. Jag ger till de organisationer som jag vet jobbar seriöst med männsikor i utsatta situationer. Men detta till trots är det så svårt att möta tiggarnas blick när jag just har ätit mig mätt och fått in ny lön på kontot. Ett sting av dåligt samvete och en sorg över att människor lever under så olika omständigheter gör att jag fortsätter min politiska gärning ett tag till.

Har du salt i håret eller är du bara gammal?

Idag kom Carl-Eric Sahlberg till Riksdagen på ett välkommet återbesök. Han bedriver nu verksamhet för föräldralösa barn i Tanzania tillsammans med sin fru Vera. Tidigare jobbad han som präst i Sankta Clara och han var också vår kaplan i kristna gruppen i Riksdagen. Hans tema idag var att den stora livsuppgiften kan ta sin början efter det att man fyllt åttio år. Människor kan utföra storverk långt efter det som vi i Sverige anser vara bästföredatum. Mose och Lewi Pethrus är två exempel på människor som fick de riktigt stora livsuppgifterna långt upp i åren. I Tanzania där Sahlberg nu bor ser man upp till människor som har levt länge. Man kallar dem varken pensionärer, gamla eller seniorer utan de är människor med salt i håret. De syftar alltså på att de grånat men framför allt har de fått den sälta som världen behöver. Han uppmanande oss att när vi slutar i Riksdagen inte se oss som föredettingar utan förvänta oss nya livsuppgifter. Kanske är det så att den största utmaningen ligger framför oss. Förändring är det normala och det gäller att se möjligheterna i varje situation även om man har fått lite salt i håret.

Liseberg får mig att gråta

Idag är anslagspelare och tunnelbaneväggar nedlusade med Lisebergs reklamaffischer. Jag får väl erkänna att de lyckats när de väcker så mycket uppmärksamhet och frustration att jag nu sitter och bloggar om det. Affischerna föreställer gråtande, förtvivlade barn där rubriken lyder; En del barn måste åka till Italien i sommar! (Lisebergs logga ligger under bilden)

Jag kände igen barnens gråtfyllda ansikten från Aktuellt igår kväll. Skillnaden var att inslaget handlade om barn i Burma, Pakistan och Syrien som grät hjärtskärande över att de förlorat allt och alla.

Naturligtvis skulle man kunna rycka på axlarna och tycka att reklamkampanjen är kul men jag tycker det säger något viktigt om de olika omständigheter människor lever under.
Bortskämda svenska ungar som har allt medan miljontals barn gråter på grund av hunger, krig, konflikt, förföljelse, flykt m.m.

Bättre kan ni Liseberg!

Ta del av kristdemokraternas Vårkampanj om Skola

http://www.kristdemokraterna.se/kampanjer/Varkampanj-om-Skola/

Tranorna tar tid för sina ungar

Äntligen är fälten runt Hornborgasjön fyllda med de eftelängtade tranorna, ett säkert vårtecken som samlar beundrande människor från hela världen. Själv hade jag för ett tag sedan tillfälle att lyssna till Skaraborgs skickligaste fågelkännare Kent-Ove Hvass och kunde då inte låta bli att göra jämförelsen mellan människor och tranornas sätt att ta hand om sin familj. Tranorna är väldigt noga när de väljer sin partner innan den bygger bo. Hannen tar hand om sin ruvande "fru" genom att skydda henne med rödaktig lera så att hon får vara i fred. När ungarna kläcks hjälps båda föräldrarna åt att sköta ungarna och skaffa föda. De stannar med ungarna i boet tills de vet att ungarna garanterat kan flyga...... och sedan tror vi att vi människor står långt över djuren!!!

2000 personer varslade i Skaraborg

Skaraborg har under den senaste tiden drabbats av ett stort antal varsel. Swedwood i Tibro, Cylinda i Vara, Jede i Mariestad, Todo i Töreboda är bara några aktuella exempel. Ca 2000 personer har varslats. Idag har samtliga partier från Skaraborgsbänken besökt företaget Swedwood i Tibro för att tala med berörda parter. Både företagsledning, Arbetsförmedlingen, fackföreningar, kommunledning och politiker närvarade. Besöket avslutades med en rundvandring i fabriken. En frågeställning som kommunalrådet ställt till riksdagspolitikerna var om det inte skulle kunna gå att mjuka upp reglerna så att de anställda på Swedwood från dag 1 som arbetssökande skulle kunna få del av arbetsmarknadsutbildning. Vid samtalet uppdagades att det är en missuppfattning att man inte skulle kunna få del av AF:s utbildningar om man uppbär avgångsvederlag. Det är bara att hoppas att alla parter fortsätter att samverka för att hitta den bästa lösningen för varje individ. Utbilning som svarar mot den arbetsmarknaden som finns måste vara rätt väg samt naturligtvis en önskan om att konjunkturen skall vända så att det blir efterfrågan på den trogna duktiga arbetskraft som finns i Tibro.

Snart Möbelmässa: Kopior är lika med stöld

Sverige står för hög kvalité och stort kunnande inom möbelbranschen. Idag anordnades ett seminarium i Riksdagen om kopiering i svensk möbelindustri. "Kopiera mera och sprid till flera" verkar ha blivit ett mantra för brottslingar runt om i världen. Det finns flera problem som förknippas med kopiering av produkter som tagit lång tid att framställa. Dels är det en överlevnadsfråga för de fina designers vi har i Sverige dels är det en växande brottslig verksamhet. Ett problem är att straffvärdet är så lågt för dessa brott att kriminell verksamhet styrs mot denna bransch. Ett annat problem är att vi konsumenter hyllar våra fina arbetsförhållanden och värnar om regler för arbetsmarknaden samtidigt som vi väljer den billiga produkten i affären. Vi vill helt enkelt inte betala för de värden vi håller så högt, ett resonemang som även går att överföra på livsmedelsbranschen. Ett annat problem är att offentlig upphandling till 85 procent styrs av pris. Vi måste få till en annan viktning inom LOU där bland annat kvalité och arbetsförållanden för de anställda kan föras in som kriterie. De som är satta att utföra offentlig upphandling måste också bli skickligare att ställa de specifika krav som går att ställa och att bryta ner upphandlingarna i mindre enheter. Detta gäller också den mat som serveras runt om i landet i dag i alla offentliga matsalar.