"Varför har inte barn så bra som de har det"

Det skall bli mycket intressant att ikväll titta på Uppdrag Granskning om barnfattigdom. Att barn lever i fattigdom är något som måste tas på största allvar men vi är många som vet att en del organisationer trixar med siffror. Sanningen är att barnfattigdomen har minskat under senare år. Det stora problemet idag är inte att barn lever i materiell misär utan att de trots att de har det mesta de kan önska sig ökar den psykiska ohälsan. Eller som Göran Hägglund sa i dagens partiledardebatt "-Varför har inte våra barn det så bra som de har det". Som kristdemokrat vill jag naturligtvis hävda att en del av orsaken ligger i att vi vuxna inte finns i barnens närhet tillräckligt länge. Barnen får inte knyta an till sina föräldrar i tillräcklig omfattning och  många föräldar tror sig inte om att kunna ta hand om sina barn själva. Dessutom skall föräldrar idag göra allt samtidigt; karriär, fostra barn, bygga om huset och ha det perfekta utseendet. Barn tar tid och måste få tid tillsammans med sina föräldrar för att kunna utvecklas till harmoniska människor. I Sverige framställs det ofta som en fälla om man stannar hemma med sina barn mer än ett år. Fälla för vem säger jag?