torsdag 30 maj 2013

Svårt att möta tiggarnas blick i ett soldränkt Stockholm

Stockholm är så gränslöst vacker just. Strålande sol glittrar mellan fjärdarna. Uteserveringarna är fulla av glada festande människor...eller stopp och belägg!!! Jag har gått Drottninggatan fram och tillbaka ett par gånger under dagen och gatorna är fulla av tiggare. Handikappade, gravida, gamla och unga människor med en pappersmugg i handen ber om pengar. Hur ska man se på detta? Oavsett om tiggeriet är organiserat så är det väl ingen människa som skulle välja detta liv om man hade ett alternativ. Jag ger dem inga pengar för jag vet att detta inte kommer att hjälpa dem i längden. Jag ger till de organisationer som jag vet jobbar seriöst med männsikor i utsatta situationer. Men detta till trots är det så svårt att möta tiggarnas blick när jag just har ätit mig mätt och fått in ny lön på kontot. Ett sting av dåligt samvete och en sorg över att människor lever under så olika omständigheter gör att jag fortsätter min politiska gärning ett tag till.

onsdag 22 maj 2013

Har du salt i håret eller är du bara gammal?

Idag kom Carl-Eric Sahlberg till Riksdagen på ett välkommet återbesök. Han bedriver nu verksamhet för föräldralösa barn i Tanzania tillsammans med sin fru Vera. Tidigare jobbad han som präst i Sankta Clara och han var också vår kaplan i kristna gruppen i Riksdagen. Hans tema idag var att den stora livsuppgiften kan ta sin början efter det att man fyllt åttio år. Människor kan utföra storverk långt efter det som vi i Sverige anser vara bästföredatum. Mose och Lewi Pethrus är två exempel på människor som fick de riktigt stora livsuppgifterna långt upp i åren. I Tanzania där Sahlberg nu bor ser man upp till människor som har levt länge. Man kallar dem varken pensionärer, gamla eller seniorer utan de är människor med salt i håret. De syftar alltså på att de grånat men framför allt har de fått den sälta som världen behöver. Han uppmanande oss att när vi slutar i Riksdagen inte se oss som föredettingar utan förvänta oss nya livsuppgifter. Kanske är det så att den största utmaningen ligger framför oss. Förändring är det normala och det gäller att se möjligheterna i varje situation även om man har fått lite salt i håret.

torsdag 2 maj 2013

Liseberg får mig att gråta

Idag är anslagspelare och tunnelbaneväggar nedlusade med Lisebergs reklamaffischer. Jag får väl erkänna att de lyckats när de väcker så mycket uppmärksamhet och frustration att jag nu sitter och bloggar om det. Affischerna föreställer gråtande, förtvivlade barn där rubriken lyder; En del barn måste åka till Italien i sommar! (Lisebergs logga ligger under bilden)

Jag kände igen barnens gråtfyllda ansikten från Aktuellt igår kväll. Skillnaden var att inslaget handlade om barn i Burma, Pakistan och Syrien som grät hjärtskärande över att de förlorat allt och alla.

Naturligtvis skulle man kunna rycka på axlarna och tycka att reklamkampanjen är kul men jag tycker det säger något viktigt om de olika omständigheter människor lever under.
Bortskämda svenska ungar som har allt medan miljontals barn gråter på grund av hunger, krig, konflikt, förföljelse, flykt m.m.

Bättre kan ni Liseberg!

Ta del av kristdemokraternas Vårkampanj om Skola

http://www.kristdemokraterna.se/kampanjer/Varkampanj-om-Skola/