tisdag 18 december 2012

Nyheter byggda på ryktesspridning på facebook

Media och journalister har ett enormt viktigt uppdrag i att granska makten och att ge oss saklig och välgrundad information om vad som händer runt om i världen. Den nyhetsrapportering som skedde i samband med att tjugo barn och sex vuxna brutalt mördades i en av de värsta skolmassakrerna någonsin i USA var inte okey. I hopp om att vara först med nyheten fullständigt överöstes vi med ren felaktig information byggd på ryktesspridning på facebook. Först påstods att förövarens mor jobbade på skolan vilket var felaktigt. Därefter fick vi se bild och namn på förövaren som senare visade sig vara brodern till mördaren. Om jag var journalist eller ansvarig utgivare skulle jag sätta en ära i att jobba seriöst och med välgrundade källor och material. Detta för att skapa förtroende för hela media-branschen. Tänk bara på vilka följder det kan få för den enskilde om man blir utpekad som mördare. Är ryktet igång så är man maktlös.

onsdag 21 november 2012

Att leva livet-hela livet

Ett värdigt åldrande innebär för mig att få god omvårdnad, meningsfull sysselsättning, kunna hålla mig fräsch och snygg, äta god hemlagad mat och ha tillgång till umgänge och ett socialt liv. Jag vill få möjlighet att att leva ett aktivt och meningsfullt liv ända till slutet. I år har jag därför motionerat i Sveriges riksdag om Kultur i äldreomsorgen. Alla har rätt till kultur. Men av olika skäl kan äldre ha svårt att ta del av och att själva skapa kultur. Flera undersökningar och studier bekräftar kulturens betydelse för hälsa och rehabilitering. Att använda konst och kultur som komplement till traditionella behandlingsmetoder blir allt mer accepterat inom vård-, omsorgs- och folkhälsoarbete. För mig handlar det om att få åldras med värdighet.

onsdag 14 november 2012

Förtal och kränkningar är missbruk

Vi lever i en demokrati med rättigheter att säga vad vi vill, skriva vad vi vill, mötas och utöva vilken religion vi vill. Efter att ha rest i både Kina och Afghanistan under hösten vet jag att detta inte är en självklarhet för många människor på vår jord. Att leva i en demokrati innebär också att man har skyldigheter, att respektera andra människor och deras uppfattningar även om de strider mot min egen inre övertygelse. Enligt yttrandefrihetsförordningen har kulturskapare rätt att hävda att statsminister Palme varit pedofil och begått sexbrott, att avbilda Muhammed med en bomb i turbanen och att avbilda drottningen med en skurborste där hon tvättar bort nazistsymboler. Men måste man göra allt som man får göra? I det första fallet är det allvarligt att man framställer en avliden före detta statsminister som kriminell utan att den som påstår det behöver ställas till svars för anklagelserna. Regissören kommer undan med att säga att det är fiktion trots att han använder både citat och direkta scener ur Palmes liv. Om vi inte är mer rädda om de demokratiska rättigheter vi har kommer det med all säkerhet krav på inskränkningar av densamma. Låt oss respektera att vissa saker också är heliga för andra människor. Om vi missbrukar de rättigheter vi har enligt konstitutionen genom att kränka andra människor kommer demokratin snart att vara hotad.

lördag 10 november 2012

Samhället är större än staten

Dagens ledare i Svenska Dagbladet har rubriken "Civilsamhället organiserar man inte". Sociologer brukar beskriva civilsamhället som de frivilliga gemenskaper där familj, släkt, vänner och grannar ingår. Artikelförfattaren i dagens tidning påpekar att det sannolikt är KD:s förtjänst att det civila samhället överhuvud taget får plats i framtidskommissionens diskussioner. För att beskriva vikten av ett starkt civilsamhälle och som ett bevis på att mäniskor felaktigt tror att samhället  är lika med staten berättade Hägglund följande historia på vårt gruppmöte i tisdags: "Vi nåddes i veckan av den glada nyheten att den försvunna nioåriga flickan var återfunnen oskadd. Det var den frivilliga sammanslutningen Missing people som hade funnit henne. När en man ur Mission people intervjuades i TV fick han av reportern frågan: Borde inte samhället ställt upp mer?" Det var ju just samhället som ställt upp! Det visar bara att vi svenskar tror att samhället är synonymt med staten.

söndag 4 november 2012

Fyra dygn i ett av världens farligaste och fattigaste länder


Jag har tillbringat fyra dygn i ett av världens fattigaste och farligaste länder. Vilket liv! Jag har rest mycket tidigare i mitt liv på platser som många av säkerhetsskäl inte skulle vilja resa såsom Västbanken och Gaza men jag har aldrig varit med om något liknande. Vi har levt i en bunker. Hela livet handlar om säkerhet, det är verkligen en heltidssysselsättning Vi får inte röra oss på gatorna utan ringer på chaufför när vi vill bli hämtade. Vi skriver vår signatur varje gång vi lämnar vår compound och signar in oss när vi återvänder. Bilen vi färdas i undersöks efter bomber varje gång vi återvänder och chauffören kroppsvisiteras. Hela tiden får vi höra ” i händelse av attack…..”! Ambassadpersonalen som vi träffat flera kvällar vågar aldrig gå ut utan skottsäkra västar och de färdas i pansarbilar. Igår försökte jag arrangera ett besök på en skola men det fanns absolut ingen möjlighet då det skulle behövts ansökas om minst en månad i förväg för att få alla nödvändiga tillstånd.  Mitt i allt detta lever underbara människor, människor som du och jag som försöker få sina liv att fungera. Jag tror att fler saker förenar oss människor än vad som skiljer oss åt.  Människorna här är gästfria, vänliga och vill nog inget hellre än att få leva i fred och harmoni. En av kvällarna fick vi tillfälle att uppmärksamma Sima Samar, årets pristagare av Right Livelihood Award. Hon kommer till Stockholm i december för att mottaga priset. Hon startade sitt tacktal med att säga ”- det är underbart att ni får ett annat ansikte att titta på från Afghanistan som inte handlar om krig”.

 

Svenska Afghanistankommittén 30 år


Svenska Afghanistankommittén har firat 30 års jubileum under tiden vi varit i Afghanistan. Vi har också fått bo på deras compound och skyddats av deras säkerhetstjänst. Kommittén har tusentals anställda i Aghanistan och dagen till ära hade många slutit upp både från Sverige och Afghanistan till den stora festen. Stora partytält inredda på hundratals äkta mattor på golvet och stora pampiga soffor att sitta i var en ny men gemytlig erfarenhet, afghansk catering! Efter lång inledning med sång från Koranen sjöngs nationalsången och därefter ett långt tal om säkerhetsförsskrifter….”i händelse av attack”! Samtidigt surrade otaliga militärhelikoptrar över våra huvuden. Lasse Bengtsson (TV4 ni vet) som varit informationsansvarig på SAK under de senaste åren hade producerat en film som visades och som skildrar SAK:s 30 år i Afghanistan. Tal hölls av Anders Fänge (tidigare SAK direktor), Andreas Stefansson (ny SAK direktor) och Lotta Hedström (ordf SAK). Anders Fänge ville ge en medalj till den verksamhet som haft allra störst betydelse för landets utveckling genom SAK:s försorg. Han gav det till skola/utbildning. Detta värmer mitt hjärta då jag både är lärare, jobbar nu med utbildning på politisk nivå men framför allt under tio år jobbat på en skola i Skövde, Helenaskolan, som har ett mångårigt vänskoleprojekt med SAK. Genom dagsverke och en årlig återkommande Afghanistanvecka samlar eleverna in mellan 60 000-70 000 kr per år som hjälper till att driva flickskolor i norra Afghanistan genom SAK:s försorg. Kollegorna Eva Olsson och Per Klarin på Helenskolan i Skövde skall ha all heder av att de år ut och år in jobbat med detta. De fick också applåder i Kabul när jag fick tillfälle att berätta om min gamla skola. SAK finansieras till 60 % av SIDA. Afghanistan är nu ett Sveriges största biståndsland. Det bekymrar mig dock att jag efter samtal på ambassaden i går kväll förstår att personalen där tycker att biståndet är för stort i förhållande till den organisation som finns för att administrera det hela. Det finns t.ex. endast tre anställda på ambassaden som skall följa upp olika projekt.

Fyra svenska riksdagskvinnors uppdrag i Afghanistan: FN:s resolution 1325


Vi är fyra riksdagskvinnor från Sverige som 30/10 satte oss på ett flygplan med destination Kabul Afghanistan med målet inställt på att initiera ett arbete angående FN:s resolution 1325, om kvinnors deltagande i fredsprocessen. Vi är Lotta Hedström (Mp), Lena Asplund (m), Carin Runeson (s) och jag själv Annika Eclund (kd). 28 % kvinnor kvoteras in i parlamentet men de har i realiteten ingen makt. Konstitutionen ger kvinnorna lika mycket makt som männen men egentligen är den lika med noll. Om kvinnor blir invalda i politiska församlingar blir de automatiskt satta i kommittén för kvinnors rättigheter. Kvinnor behöver dock finnas i alla sektorer av samhället. Vi har nu en början till ett utbyte med fyra afghanska parlamentariker och målet är att utarbeta en handlingsplan angående 1325. Förhoppningsvis kan kvinnorna komma till Sverige under nästa år.

Några starka intryck från dagen tillsammans med dem är följande:

1. Den yngsta kvinnan, endast 27 år gammal och invald i parlamentet från en provins i norra Afghanistan, fick hela tiden telefonsamtal på sin mobil och tvingades lämna rummet. Det slår mig att så här ser det ut i våra sammanträdesrum i Stockholm också. Folk som springer in och ut för att de får viktiga samtal. Skillnaden är bara att hennes samtal handlar om att det skett en själmordsattack i hennes provins och de vet inte hur de skall hantera de döda kropparna då de måste begravas inom 24 timmar.

2. En sak som ofta irriterar mig när det kommer till utbyte mellan länder är att vi i Sverige ofta tror att vi har uppfunnit sanningen och att vi skall utbilda resten av världen. Vi har sannerligen våra egna problem att ta tag i hemmavid. Eller som en av kvinnorna sa idag ”- Vi vill fortsätta att vara stolta afghanska kvinnor, vi vill inte bli annorlunda men vi vill ha våra rättigheter”.

3. Det visade sig under dagen att det finns ett ganska omfattande arbete angående resolution 1325 på utrikesministeriet men det var ingen som hade pratat med kvinnorna om det. Genom att vi idag förde dem samman fick de informationen.

Vi har nu bildat organisationen ”Women in politics for peace  and equality in Sweden and Aghanistan”.

Att utvisa kristna till Afghanistan = döden

Jag har varit med om en omtumlande vecka. I tisdagskväll (30/10) lämnande jag och några andra riksdagskvinnor från olika partier Sverige för att ett dygn senare landa i Kabul, Afghanistan. Vårt uppdrag var att försöka få igång ett utbyte med afghanska riksdagskvinnor och tillsammans med dem jobba med FN:s resolution 1325, om kvinnors deltagande i fredsprocesser. Om detta skall jag berätta i senare inlägg.

Samma dag som jag reste iväg (30/10) startades ett böneupprop i flera av våra kristna församlingar i Sverige angående två unga kristna afghanska män som skulle utvisas från Sverige till Afghanistan. Jag nåddes av denna information samtidigt om jag skulle åka till flygplatsen. Det visade sig senare att en av killarna Ramin Gerji landade i Kabul något flyg före vårt. Han svävar nu i dödsfara. Ali Husseini sitter fortfarande i förvar i Åstorp och väntar på att utvisning skall verkställas. Båda har bott i Sverige i två år och har konverterat till kristendomen och varit mycket aktiva i Ulriksbergskyrkan i Växjö.

 Jag lyssnade till uppropet om förbön och började vid ankomsten till Afghanistan höra mig för, inte om det enskilda fallet, men om vad som händer med konvertiter som sökt asyl men tvingats återvända till Afghanistan. Både personal från ambassaden och SAK (Svenska Aghanistankommittén) intygar att dessa personer lever under dödshot. Detta vet även migrationsverkets personal (titta gärna på länken där detta intygas: http://www.tv4.se/nyheterna-helsingborg/klipp/tv4nyheterna-helsingborg-06-33-2236263). Alltså måste man helt enkelt dra slutsatsen att migrationsverket inte anser att killarna är trovärdiga trots medlemskap i en kristen församling och där både pastor och ordförande går i god för att killarna är kristna.

Ramins far och släktingar hade planerat att Ramin skulle bli ny talibanledare. Detta ville inte Ramin som flydde till Grekland och stannade där i sex år. Han lärde där känna ortodoxa kristna och blev snart en trogen besökare och sökare i den kristna tron.  Det är alltså hans egen familj och släkt som nu utgör det stora hotet.
Vid ankomsten till Afghanistan överlämnades Ramin till afghanska polisen vilket också polisen i Växjö har bekräftat.

 Det är dags att ställa högre krav på både landkännedom och kunskap om religiösa förföljelser hos migrationsverkets personal när man ser sådant här inträffa mitt framför ögonen. Jag levde i den naiva tron att varje enskilt fall prövades noga och att man visste att man inte skickar personer rakt in i döden. Jag som riksdagsledamot eller ambassadpersonalen har inget mandat att nu följa upp vad som händer här på plats men Sverige har ett stort ansvar för vad som  händer med Ramin och Ali. De enda som har mandat att följa utvecklingen nu är UNHCR och IOM (internationell organisation of migration).

 

 

 

onsdag 24 oktober 2012

Carl-Eric Sahlberg från St:a Clara: En sann förebild

Jag måste dela med mig av en fantastisk upplevelse denna morgon i riksdagshuset. Varje onsdag träffas kristna gruppen till andakt klockan 08:30. En bra start på en arbetsdag som för övrigt innebär snabba beslut, massor av tillfälliga möten och där man i bästa fall hinner äta lunch. Att börja dagen i andaktsrummet blir det viktigaste mötet under dagen för mig och många andra. Idag var det dags att säga adjö till vår kaplan Carl-Eric Sahlberg från S:ta Clara kyrka. Efter sju år i församlingen har han gjort underverk bland hemlösa, prostituerade och som han säger själv, tilltufsade människor. Nu lämnar han sitt uppdrag och styr kosan mot Tanzania där han tillsammans med sin fru kommer att jobba med föräldralösa barn från Tanzania och Uganda.

När klockan slog 08.30 meddelades att någon dragit i nödbromsen på tåget som Sahlberg färdades i och han skulle därför bli försenad. Dessutom hade hans hustru vaknat okontaktbar på morgonen på grund av sin diabetes vilket från början hade försenat honom.Vi fick helt enkelt ta tag i andakten själva och stämde upp med psalmsång. Min partikollega Tuve Skånberg fick en ingivelse att läsa ett bilbelord medan vi väntade på Sahlberg. Texten handlade om när Paulus lämnande Efesos bakom sig och om alla de känslor han hade kring detta. Flåsande kommer Sahlberg in i kapellet och blir helt ställd då han ser Skånberg i talarstolen läsandes den text som han själv skulle predika över. En tillfällighet? Nej!

Carl-Eric berättade om hur det känns att lämna något stort och viktigt bakom sig, att våga stänga dörren när det är dags. Känslor av tacksamhet, vemod, oro och förväntan inför framtiden delades lika mellan Paulus och Sahlberg. Sahlberg talade med ödmjukhet och tacksamhet över den gärning han som "bara" är en liten grabb från Jämtland har fått vara med om. Han berättade att han nu kommer att per buss, tåg och båt ta sig till Tanzania och att han kommer sitta vid berget Kilimanjaros fot och be för oss i riksdagen och för arbetet i S:ta Clara. Till slut fick vi lägga händerna på honom och be för hans viktiga gärning framöver. Sahlberg poängterade att vi är alldeles för åldersfixerade i Sverige, att Lewi Pethrus utförde sina mest fantastiska gärningar efter pensioneringen (Mose var över 80 år när han blev kallad; min anm.).

Till Carl Eric:
Må din väg gå Dig till mötes
och må vinden vara Din vän
och må solen värma Din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen må Gud hålla Dig i sin hand. (Sånger och Psalmer 895)

fredag 19 oktober 2012

Oro på Swedwood i Tibro

Idag besökte jag, och samtalade med, den varslade personalen på Swedwood i Tibro. 221 personer kommer inom kort att förlora jobbet och sin försörjning. En fruktansvärd situation att hamna i när man är mitt livet med många åtaganden och ansvar för hem och familj. Under två timmar kom vi att beröra både politik, Tibros framtid, möjligheter till jobb och utbildning samt hur företaget förväntas agera inför uppsägning och kommande omställningsåtgärder. Den största irritationen hos personalen beror på att beslutet om nedläggning kom som en fullständig överraskning. De kallades till stormöte och fick efter det omtumlande beskedet 30 min på sig att återgå till jobbet. Varför tillsätts ofta chefer som inte kan hantera människor? .......det måste väl vara den främsta kompetens man behöver som chef?
Idag tillsätter man ekonomer som chefer. När kalkylen och resultaten pekar nedåt behandlar man folk som om de vore staplar i ett diagram.

Besöket var också känslomässigt jobbigt för mig eftersom Swedwood före 1993 ägdes av min pappa, Kenneth Andersson (även jag var delägare). Företaget hette då TUA kontorsmöbler och startades 1932  av min farfar Thure Andersson. Att företaget nu går i graven är en stor tragedi för alla de som förlorar jobb och försörjning men också en sorg för hela klanen Andersson som grundade företaget.
 

Från vänster: Annika Eclund, Ulf Larsson, Tony Eriksson, Gerry Färnhede

torsdag 11 oktober 2012

USA Dag 7: Skola i Texas

Dagen börjde på Capitolium i Austin Texas. Naturligtvis har Texasborna byggt sitt Capitol 80 cm högre än det i Washington. Vi fick träffa Robert (commission of education) som berättade om skolsituationen för de 5 miljoner barn som bor i Texas. Några saker som sitter kvar i minnet efteråt är när han blev personlig och berättade om sin son som var riktigt omotiverad inför allt skolarbete. Robert tvingade sonen att skaffa sig ett intresse som han skulle bli riktig bra på. Sonen valde gitarr vilket räddade hans liv. Han hittade genom detta tillbaka till sin motivation och tog tag i hela sitt liv. Tänker i detta sammanhang på hur vi just nu i Sverige haft en debatt om att dra ner på platserna på de estetiska utbildningarna p.g.a. att de inte leder tilll jobb omedelbart. FELTÄNKT säger jag! Framtidens arbetsgivare kommer att efterfråga kreativitet, social kompetens och problemlösning. Detta utvecklas genom olika estetiska och kulturella yttringar.
Vidare berättade Robert att i USA håller man på att testa ihjäl barnen istället för att de får möjlighet att utvecklas genom god undervisning (tänker på om Björklund är på väg åt det hållet). Han säger att "- dessa barn kanske du i framtiden kan finna på arbetsmarknaden men du vill inte ta en öl med dem". Robert säger också att "-föräldrarna bryr sig om barnen, lärarna bryr sig om barnen men systemet bryr sig inte om barnen". Viktigt att tänka på när vi tror att den stora starka staten skall hitta de bästa lösningarna för både den amerikanska och svenska skolans problem.
Kvällens debatt mellan vicepresident kandidaterna Bidden och Ryan ser vi på storbild med en egen politisk kommentator på plats.

onsdag 10 oktober 2012

USA Dag 6: Lone Star State

Efter en tidig start i Washington landade vi i Austin Texas vid lunchtid. Denna cowboy och oljestat var under tre år mitt hem. Jag kände mig hemma direkt. En avspänd stil mixat med vänlighet och glädje är något jag alltid längtat tillbaka till. Jag slängde mig bokstavligen över första bästa enchilada serverad med refried beans och guacamole. Eftermiddagen tillbringades med Dave Beckwith som började som journalist och var framgångsrik Vita Huset-reporter under flera år. Han fanns även med som reporter under Watergate. Han lämnade journalistiken och har sedan 20 år varit inblandad i de olika senatorkampanjerna i Texas. När han talar om taktik i kampanjer använde han ett krigsspråk; attack, anfall och försvar. Jag får en liten tankekullebytta när han säger att för 20 år sedan var det mycket lättare att nå ut till sina väljare. Alla hade en tidning och det fanns två kanaler, fanns man där så hade alla nåtts av budskapet. Idag med tweets, FB och satelliter får man tänka helt annorlunda. Och jag som trodde att det blev lättare med tekniken!!
Austin kallas numera "the Live Music Capital of the World" och den stora musikfestivalen börjar idag, Spännande!

tisdag 9 oktober 2012

USA Dag 5: Historia, lobbying och media

Idag fick vi möjlighet att besök vår motsvarighet till riksdagen här i USA nämligen kongressen. Det vackra Capitol Hill leder tankarna tillbaka till det forna antika Rom med sina pelare, kupoler, statyer och örnen som symbol.  Kongressledamöterna är nu ute och kampanjar i sina valkretsar. Hundra senatorplatser, två från varje stat, och 435 ledamöter i representanthuset skall ta plats efter årsskiftet. Amerikanarna berättar stolt om sin 1800-tals historia och visst känns det i hjärtat när man på väggarna läser konstitutionen och de mänskliga rättigheterna. Saker som vi många gånger tar för givet men som både fransmännen och amerikanarn var villiga att dö för. Men det är med viss stolthet jag som västgöte tänker på mina medeltida kyrkor hemmavid när vi står och tittar på 1800-tals monumenten här. Ambassadör Jonas Hafström (ambassadör i Thailand under tsunamin) bjöd oss sedan på ett viktigt samtal på den svenska ambassaden. Ett fantastiskt hus med blond skandinavisk inredning och mycket engagerad personal. Lunchen intogs tillsammans med den konservativa tankesmedjan American Enterprise Institute. Kvällen tillbringades med journalisten Bob Hillman på mediaredaktionen Politico. Han har följt tiotalet presidentkampanjer, vilket innebär att resa med någon av kandidaterna i ett år och täcka varenda steg de tar.

måndag 8 oktober 2012

USA dag 4: Kultur, politik och någonting att äta

Washington är så olikt New York. En stad utan skyskrapor och hetsig trafik. De olika monumenten till minne av presidenter alltifrån George Washington och framåt pryder utsikten när vi färdas genom staden. Jag har varit här vid annan årstid då de rosa körsbärsträden blommar mot de vita fasaderna vilket är helt oemotståndligt vackert. Dagen började med ett snabbt besök på Smithsonian - världens största museum med 19 olika komplex, det mest kända Air Space Museum. Vi hann även se highlights på American History Museum och Art gallery Museum med tavlor av Monet, Rembrandt och Leonardo da Vinci. Vita huset var nästa anhalt och därefter ett samtal med chefredaktören för den konservativa tidningen Weekly Standard. Han gav oss en inblick i den amerikanska politiska debatten. Kvällen avslutades hos ambassadör Jonas Hafström. En avspänd stämning och en meny bestående av en svensk-amerikansk buffémix. Med på resan är också Roland Poirier Martinsson (SvD - krönikör bl.a.). Han bor numera i Texas och ser till att vi kommer i kontakt med de människor som är viktiga för oss.

Dag 3 USA: Politik och krossat glas

Efter två dagar med sommarvärme vaknade vi till en kylig morgon i New York. Idag reser vi söderut mot Washington D.C. Morgonnyheterna är fulla av analyser kring presidentkandidaternas prestationer efter den senaste debatten. Även reklamtiden går åt till att övertyga folk om att gå och rösta på just dem. En del rätt så smutsiga inslag faktiskt i stil med hur kan man lita på Obama när han säger att han vill jobba för förändring när han ljugit i fyra år. En del intervjuer med andra politiker, guvernörer till exempel, handlar mer om deras privatliv, moraliska frågor såsom otrohet, än om politikens innehåll. På tåget mot Washington fick vi uppgiften (tidsfördriv) att leta reda på en demokrat och en republikan för att fota oss tillsammans med dem. Det visade sig vara svårt att hitta en republikan med de kanske inte åker tåg eller också beror det på att vi är på östkusten. Här bedriver inte Obama ens kampanj, här är det klart! Han behöver istället spendera tid i strategiskt viktiga stater såsom Florida och Ohio där opinionsläget nu är 50/50.
Väl framme i Washington mötte en chaufför upp oss med en minibuss. Oturen var framme och han lyckades låsa in nyckeln i bilen innan han skulle packa in våra väskor. Han försökte dra ner fönstret genom att sticka in handen i en springa varpå han skar sönder handen. Hela glasrutan splittras i tusetals bitar och det blev även glassplitter inne i bilen. Under tiden hade en av resenärerna packat om i sin väska utan att dra igen dragkedjan. När chauffören äntligen packar in våra väskor tar han tag i den aktuella väskan varpå allt innehåll hamnar på gatan. Vi är så trötta och hungriga när vi äntligen kommer iväg att det utbryter något slags hejdlöst fnitter. För att inte få allt bagage i nacken när chauffören bromsar måste vi sitta och hålla emot medan jag äter en pizza som jag i all hast hann köpa medan kaoset pågick.
Framme på hotellet mötte vi resten av riksadgsgruppen som kommit direkt till Washington utan att passera NY. Kvällens middag innehöll information om amerikansk politik.

söndag 7 oktober 2012

USA dag 2: Gud har inga andra händer än våra

Idag har känslorna inte gått att hålla i styr. Dagen började på en sunkig innegård på Manhattan där voluntären Charles berättar om kyrkans hjälpverksamhet bland behövande (kolla upp verksamheten på Dreamcenter.com om ni vill veta mer). Kön för att få en portion mat ringlade sig lång bakom ryggen på Charles när han berättar att han bokstavligen försöker leva ut bibelns budskap bland de fattigaste och mest utsatta. Charles säger  "- här känner jag att jag lever". Mitt emot denna plats ligger lägenheter värda 16 miljoner styck! Efter denna omtumlande upplevelse hamnade vi på FN:s svenska representation där milleniemålen stod i fokus. Frågan är vad som kommer att hända efter 2015 då målen skall vara uppfyllda. Även om den stora kolossen FN får utstå en del kritik har det ett stort värde att 193 länder ändå samlas för att jobba med fred och säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter. Sverige är den sjunde största bidragsgivare till FN (i absoluta tal) och vi har ett fantastiskt renomé. Överallt talas det om Wallenberg, Bernadotte, Hammarskjöld Wallström m.fl.
Att få en stilla stund vid Wallenbergmonumentet var en av dagens höjdpunkter. Fem pelare av diabas riktar sig mot himlen. En av pelarna bär upp jordklotet. Konstverket står på gatstenar från Budapest och symboliserar en hand och att en människa genom sina handlingar kan rädda världen eller i alla fall göra stor skillnad. Som om inte detta var nog så passerade vi två stora bassänger där Worldtrade center en gång stod. Ground Zero påminner om hur sårbara vi är och gör att både Dreamcenter, FN och modiga människor som Wallenberg behövs i denna världen. Min förhoppning är att också en politiker från Sverige skall göra någon skillnad. Det är min vilja och min drivkraft.

lördag 6 oktober 2012

USA dag 1: Jetlag och politik

Vi har landat i mitt andra hemland. Visserligen var det 24 år sedan sist. Under 80-talet studerade jag på Texas Christian University i Fort Worth under tre år. Jag hade gärna stannat för att bli svensk-amerikan men livet tog en annan vändning. Jag älskar det här landet, har det lite i blodet. Min farfar emigrerade i början av 1900-talet och vi har fortfarande släkt kvar här. Efter att farfar lärt sig snickra och bygga hus kom han tillbaka till Sverige för att gifta sig med min farmor. Det får jag väl vara tacksam för annars hade jag inte suttit på Manhattan just nu för att skriva dagbok om den amerikanska valrörelsen m.m.
Första dagen i New York bjöd på många goda samtal trots jetleg. Vi träffade Emma Rung som egentligen jobbar med Fare Trade (Rättvisemärkt) men nu jobbar hon med Obamas kampanj. Hon ingår i en grupp på 600 personer. Alla är voluntärer, och inte nog med det, de betalar tilloch med för sina egna kampanjtröjor, pins och annat kampanjmaterial. De knackar dörr hela tiden för att få folk att gå och  rösta. Efter sitt ordinare jobb träffas de i en stor lokal och sitter och ringer upp folk. Utamningen är inte att övertyga dem om att rösta på Obama utan att få dem att gå och rösta eller rättare sagt ha registrerat sig på rätt sätt för att få rösta. Vi träffade också Maria Karlsson, journalist som jobbat i landet sedan 1994. Hon jobbar numera för Fox media men har tidigare arbetat för PBS och NBC. Intressant att höra henne beskriva hur mycket det är som spelar in i hur folk röstar vilket också bekräftas av inslagen på nyheterna i kväll där presdentkandidaternas kroppsspråk analyseras för att se vem som vann den första debatten.

onsdag 26 september 2012

Värdegrund eller värdegrundsarbete

Skolinspektionen har i veckan kommit med en rapport som kritiserar skolornas arbete med värdegrundsuppdraget. De som arbetar i skolan är inte alltid tillräckligt medvetna om vad uppdraget innebär. I Kristdemokraternas skolpolitiska arbetsgrupp diskuterar vi detta ingående. Vi har sedan partiet bildades betonat behovet av en gemensam etiska grund för att skapa en lugn, trygg, stimulerande och positiv miljö i skolan. Värdegrund innebär också att förmedla och ge förståelse för de värden som är omistliga för ett gott samhälle. Allt för ofta förminskas dock värdegrunden till ett antal konkreta åtgärder eller aktiviteter i skolan, till antimobbningsarbete eller klassens ordningsregler. Värdegrunden ses då som ett utanpåverk som läggs vid sidan om skolans övriga verksamheter. Vi menar att värdegrunden skall genomsyra all skolans verksamhet och alla mänskliga realtioner i skolan. Värdegrunden får inte ses som ett betungande sidouppdrag för lärare, något som tar tid från undervisningen.

måndag 24 september 2012

Kunskap om sitt ursprung eller vara ett av fyriotvå barn till en spermadonator

En schizofren TV-kväll. Först tittar jag på programmet "Vem tror du att Du är". Programmets ledmotiv är: "-För att veta vem Du är måste Du veta varifrån du kommer". Efter denna sanning får vi ta del av ett långt inslag i Aktuellt om hur en man genom spermadonatiom givit liv till fyrtiotvå barn i Sverige, Finland och Danmark och genom detta också spridit en ärftlig allvarlig sjukdom. Händelsen ställer stora existentiella frågor på sin spets. Hur kan man som man vilja bli pappa till fyrtiotvå barn  utan att vilja lära känna dem eller ta ansvar för dem? Kan man garantera att detta inte leder till inavel i dessa små länder? Hur kan man medvetet vilja sprida en allvarlig sjukdom till så många människor? Hur kommer dessa barn uppleva att de aldrig får veta vart de kommer ifrån? Men värst är en kvinnornas kommentar i inslaget "-När man går till en spermabank i Danmark hade man hoppats på en felfri vara". Tankarna går till 30-talets Tyskland.

fredag 21 september 2012

Två gobitar från budgeten!

Regeringens förslag till budget - budgetpropositionen är nu presenterad. Jag vill lyfta två satsningar vi gör som jag tycker är extra positivt.


Satsningar på elever med utländsk bakgrund

Elever som kommer till Sverige efter den ordinarie åldern för skolstart uppnår markant sämre resultat än andra elever i den svenska skolan. Regeringskansliet har därför gett en utredare i uppdrag att utarbeta förslag på hur undervisningen för nyanlända elever kan förbättras. Regeringen genomför också ett antal andra satsningar för att stärka kunskapsresultaten för elever med utländsk bakgrund:

Stöd till grundskolor i utanförskapsområden under 2012–2014.

Ett riktat statsbidrag för försöksverksamhet med utökad undervisningstid för nyanlända elever i grundskolan. För 2013 föreslås 15 miljoner kronor avsättas. Under 2014–2016 beräknas statsbidraget uppgå till 30 miljoner kronor årligen.

Utveckla stöd för att kartlägga vilka kunskaper en nyanländ elev har när han eller hon börjar till den svenska skolan. Regeringen föreslår att 18,5 miljoner avsätts för 2013 för framtagningen och spridandet av stödmaterial för att kartlägga och följa nyanlända elevers kunskapsutveckling. Regeringen beräknar att sammanlagt 65 miljoner kronor avsätts under perioden 2013–2016 för samma ändamål.

Kompetensutveckling för lärare och rektorer främst inriktad mot att stödja elevernas språkutveckling. För 2013 föreslås 11,9 miljoner kronor avsättas. Satsningen beräknas omfatta 55 miljoner kronor under perioden 2013–2016.

Informationsmaterial om det fria skolvalet på olika språk riktat till elever och föräldrar. Regeringen avsätter 2 miljoner kronor för 2013 och beräknar att sammanlagt 8 miljoner kronor avsätts under perioden 2013–2016.

 

Skolgång för barn som vistas i landet utan tillstånd

I Sverige finns en generell rätt till utbildning för alla barn men denna rätt omfattar inte barn som vistas i landet utan tillstånd. Barn som vistas i Sverige utan tillstånd lever ofta i en utsatt situation som de själva inte kan råda över. Regeringen anser att även dessa barn ska ha rätt till skolgång för att bidra till att de får stöd i sin kunskapsutveckling. Regeringen föreslår att 25 miljoner kronor avsätts under 2013 för kommunernas kostnad för reformen. Fr.o.m. 2014 beräknas 50 miljoner kronor avsättas per år.

fredag 1 juni 2012

Modersmålsundervisning


Socialdemokraterna tillsammans med övriga oppositionen med Sverigedemokraterna i spetsen drev i veckan igenom att modersmålslärare inte ska undantagas legitimationskraven.
SD driver frågan för att de vill försvåra för barn och ungdomar att få undervisning på sitt modersmål. S driver förmodligen frågan från ett annat perspektiv. Dock är det väl själva konsekvenserna som nu ändå måste belysas och S initiativ måste ändå betraktas som en lyckosam seger för SD.
Rekryteringen för modersmålslärare är idag ett visst besvär. Det är många olika aspekter att ta hänsyn till. Modersmålslärare är nästan uteslutande vuxna invandrare med en viss utbildningsnivå från sitt hemland. Således krävs det personer från rätt land, med rätt språk och framför allt med rätt och relevant utbildning från hemlandet för rekrytering av modersmålslärare. En idag tillräckligt stor utmaning. 
Att utöver dessa olika perspektiv kräva att dessa personer har lärarlegitimation är ett säkert sätt att förstöra svensk modersmålsundervisning. För att bibehålla möjligheten för invandrade barn och ungdomar att få undervisning på sitt modersmål krävs därför politisk pragmatism.

Sverige har en stolt tradition av att vara invandrarvänligt. Vi kristdemokrater kämpar hårt för papperslösa barn och ungdomars rätt till skolundervisning och vård. Det kräver både mod och uthållighet för att få till politiska beslut som gör att vi garanterar dessa barn och ungdomars vård och skolgång. Nu måste vi även utöka den här striden mot Socialdemokraterna för att säkra invandrade barn och ungdomars undervisning på sitt modersmål. 
Socialdemokraterna kommer kanske att inse det världsfrånvända i kravet på att modersmålslärare måste ha lärarlegitimation. Måhända en allt för optimistisk reflektion, emellertid kräver frågan nu nya tag i riksdagen. Konsekvenserna för modersmålseleverna måste åter belysas. Våra barn från andra länder ska inte behöva komma i kläm för en ogenomtänkt politisk hantering av en viktig fråga.

fredag 30 mars 2012

Dåliga beslut

I torsdags fattade Sveriges riksdag två riktigt dåliga beslut. Dels tillsätts en utredning om surrogatmödraskap, alltså att en kvinna bär andra människors barn - ofta mot betalning. Det andra beslutet gäller assisterad befruktning för ensamstående kvinnor.

Göran Hägglund skriver på sidan 4 (Expressens debattsida den 29/2) "Politiker varken kan eller bör ta ansvar för enskilda människors val och handlingar. Men vi måste ta ansvar för de lagar vi själva stiftar, inte minst inför dem som drabbas."

Hägglund syftar till att vi kan inte göra något åt privata initiativ. Men att stifta en lag där pappan från början sorteras bort är inte förenligt med vårt uppdrag. Det skapar en utsatt situation från första början - hur hanterar man situationen om den enda förälderna råkar ut får något?

fredag 17 februari 2012

Genuspedagoger i förskolan?

Ska vi arbeta med jämställdhet i förskolan? Ja, det ska vi
absolut göra. Jämställdhet är ett perspektiv av många i läroplanens värdegrund.
Arbetet med jämställdhet och läroplanens värdegrund ska genomsyra all
verksamhet.

Att anställa en speciell pedagog för varje enskild del i
läroplanen är självfallet inte en möjlighet. Tvärt om måste varje pedagog
hantera arbetet med såväl jämställdhet som andra delar av värdegrunden i sitt
uppdrag.