Att utvisa kristna till Afghanistan = döden

Jag har varit med om en omtumlande vecka. I tisdagskväll (30/10) lämnande jag och några andra riksdagskvinnor från olika partier Sverige för att ett dygn senare landa i Kabul, Afghanistan. Vårt uppdrag var att försöka få igång ett utbyte med afghanska riksdagskvinnor och tillsammans med dem jobba med FN:s resolution 1325, om kvinnors deltagande i fredsprocesser. Om detta skall jag berätta i senare inlägg.

Samma dag som jag reste iväg (30/10) startades ett böneupprop i flera av våra kristna församlingar i Sverige angående två unga kristna afghanska män som skulle utvisas från Sverige till Afghanistan. Jag nåddes av denna information samtidigt om jag skulle åka till flygplatsen. Det visade sig senare att en av killarna Ramin Gerji landade i Kabul något flyg före vårt. Han svävar nu i dödsfara. Ali Husseini sitter fortfarande i förvar i Åstorp och väntar på att utvisning skall verkställas. Båda har bott i Sverige i två år och har konverterat till kristendomen och varit mycket aktiva i Ulriksbergskyrkan i Växjö.

 Jag lyssnade till uppropet om förbön och började vid ankomsten till Afghanistan höra mig för, inte om det enskilda fallet, men om vad som händer med konvertiter som sökt asyl men tvingats återvända till Afghanistan. Både personal från ambassaden och SAK (Svenska Aghanistankommittén) intygar att dessa personer lever under dödshot. Detta vet även migrationsverkets personal (titta gärna på länken där detta intygas: http://www.tv4.se/nyheterna-helsingborg/klipp/tv4nyheterna-helsingborg-06-33-2236263). Alltså måste man helt enkelt dra slutsatsen att migrationsverket inte anser att killarna är trovärdiga trots medlemskap i en kristen församling och där både pastor och ordförande går i god för att killarna är kristna.

Ramins far och släktingar hade planerat att Ramin skulle bli ny talibanledare. Detta ville inte Ramin som flydde till Grekland och stannade där i sex år. Han lärde där känna ortodoxa kristna och blev snart en trogen besökare och sökare i den kristna tron.  Det är alltså hans egen familj och släkt som nu utgör det stora hotet.

Vid ankomsten till Afghanistan överlämnades Ramin till afghanska polisen vilket också polisen i Växjö har bekräftat.

 Det är dags att ställa högre krav på både landkännedom och kunskap om religiösa förföljelser hos migrationsverkets personal när man ser sådant här inträffa mitt framför ögonen. Jag levde i den naiva tron att varje enskilt fall prövades noga och att man visste att man inte skickar personer rakt in i döden. Jag som riksdagsledamot eller ambassadpersonalen har inget mandat att nu följa upp vad som händer här på plats men Sverige har ett stort ansvar för vad som  händer med Ramin och Ali. De enda som har mandat att följa utvecklingen nu är UNHCR och IOM (internationell organisation of migration).