måndag 17 maj 2010
Aska rubbar våra cirklar
måndag 10 maj 2010
En familjedag
På lördag den 15 maj är det internationella familjedagen. För oss kristdemokrater är familjepolitiken grunden för vårt politiska arbete. Till skillnad från liberalismen, där individen står i centrum, tror vi på att samhället byggs i gemenskap med varandra. Den minsta gemenskapen som samhället bygger på är familjen och den skall, oavsett hur den ser ut, få ett starkt stöd. Om inte familjerna fungerar, fungerar inte samhället.
Kristdemokraternas familjepolitik utgår från barnen och deras behov av tid tillsammans med sina föräldrar. Vi kommer att fortsätta arbeta för en förbättring av vårdnadsbidraget och att det ska införas i alla kommuner. Det viktigaste är att familjerna kan göra sina egna val. Den 1 juli 2009 infördes barnomsorgspengen vilket har utökat valfriheten ytterligare. Bland annat innebär detta en etableringsfrihet för familjedaghem eller olika typer av system där familjer samverkar.
Enligt SIFO säger 81 procent av föräldrarna att de vill ha kvar eller utveckla vårdnadsbidraget. Hela 85 procent säger nej till en tvångsdelning av föräldraförsäkringen. Ändå basunerar den rödgröna oppositionen ut att de tänker bestämma vem som skall vara hemma med barnen. Att förespråka största möjliga valfrihet i föräldraförsäkringen utesluter inte att man vidtar åtgärder för att förbättra förutsättningarna för jämställdhet. De som förespråkar kvotering stänger däremot dörren för valfrihet och flexibilitet. Dessutom handlar frågan om politikens gränser. Frågan är hur långt man kan reglera människors vardagsliv för att de ska bete sig på ett sätt som bestämmande politiker önskar. På lördag kommer vi att finnas ute på gator och torg och tala om familjens betydelse.
lördag 1 maj 2010
85 % är mer än 8%
I en nyligen genomförd Sifo-undersökning säger 85 procent av svenska folket nej till en ökad kvotering av föräldraförsäkringen. Av de tillfrågade är det endast åtta procent som anser att riksdagen ska besluta om detta medan alltså en klar majoritet svarar att föräldrarna själva ska få bestämma. Trots detta driver vänsterpartierna kravet på tvångsfördelning hårt. Hur tänker sig vänstern att egna företagare, lantbrukare inkluderade, att man skall kunna överlåta en tredjedel av dagarna till sin partner? Resultatet av vänsterns politik blir att barnen kommer börja förskolan ännu tidigare än idag och att föräldradagarna därmed fryser inne.
För att betona att båda föräldrarna är viktiga för sitt barn har föräldrarna redan idag laglig rätt att ta ut hälften var av föräldradagarna. Det finns ingen som kan tvinga dem att överlåta dagar till varandra. Detta blir istället en överenskommelse mellan föräldrarna och de kommer tillsammans fram till en lösning som passar familjens situation bäst.
Ytterst handlar frågan om politikens gränser. Frågan är hur långt man kan reglera människors vardagsliv för att de ska bete sig på ett sådant sätt som bestämmande politiker önskar. Att tvångsfördela föräldraförsäkringen är att gå över gränsen.
Ska politiker och elit styra med sina ideologiska hårdhandskar, eller ska vuxna människor anses myndiga att själva bestämma?