Drunkningsoffer inte lika mycket värda

När jag följer de senaste dagarnas rapportering från Asien, där regn och översvämningar har skördat fler offer än tsunamin gjorde 2004, drabbas jag av vanmakt. Dels känner jag naturligtvis förtvivlan över de öden som drabbat människorna dels blir jag upprörd över den skillnad i rapportering som sker när inte västerlänningar är inblandade i katastrofer. Jag kommer ihåg att hela Sverige stannade av under dagarna runt tsunamin. Minnesstunder och cermonier avlöste varandra vilket i och för sig är både viktigt och ett sätt att bearbeta stora förluster. Jag noterar bara att alla de offer som nu drunknat i Pakistan inte ens är förstanyhet efter ett par dagar utan händelsen behandlas i ett av de kortare inslagen och då handlar det i huvudsak om biståndspengar. Att människor har samma värde står både i den svenska grundlagen och i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna men är det så i praktiken?